Historien om en TV-kanal, som blev en vision och tanke

Det var en gång en TV-kanal som hette TV 4, som var en privatägd kommersiell TV-kanal som sedan 2 mars 1992 sänder i det svenska marknätet, numera även i det digitala. TV-kanalen började med satellitsändningar sina 15 september 1990.

Bakom TV 4 stod företaget Nordisk Television.AB, som grundades av två busiga pojkar med visioner och idéer; Gunnar Bergvall och Ingemar Leijonborg.

Året det hela skrev var 1984 där Ingemar Leijonborg och Gunnar Bergvall knåpade ihop en kalkyl med penna och papper, över vad det skulle kosta att driva en kommersiell TV-kanal. Det visade sig vara ekonomiskt försvarbart och de sade upp sig från sina jobb, Ingemar Leijonborg från sitt trygga och skyddade arbete på SVT och Gunnar Bergvall från Esselte. Våren 1985 ställde investmentbolaget Proventus upp med 2,5 miljoner så att de kunde skaffa kontor på Birger Jarlsgatan och en sekreterare. Medan, ett år senare hade Proventus intresse svalnat så pojkarna Ingemar Leijonborg och Gunnar Bergvall var tvungna att hitta nya finansiärer. 1987 hittade man nya investerare. Stora tuffa Providentia (Wallenbergsfären), Föreningsbanken, SPP och bokförlaget Natur och Kultur var beredda att satsa 10 miljoner.

En TV-skola startades för att kunna utbilda TV-producenter och scriptor. Där utbildade man bland annat Annika Dopping, som helt blev dopad av detta för att hon ville vara mer som sin tvillingbror; Staffan som var journalist på Radio Stockholm, medan hon själv var en vanlig sjukgymnast. Man rekryterade folk, även främst från sin forna arbetsgivare SVT, vilket gärna ville bli av med några förbrukade yrkeskunniga personer som exempelvis; Lars Weiss, Jan Scherman, Bengt Magnusson och Jan Zachrisson.

Målet för deras vision var att göra en nyskapande och hippare variant av SVT, med en tung nyhetsredaktion och med egenproducerade program, cirka 80 % svensk eller nordisk material, TV-serier och underhållning. Att man sedan blev Sveriges största TV-kanal gjorde man till synes en naivt bakslag.

Sommaren 1990 hade man gjort av med 850 miljoner spänn, utan att man hade sänt en enda timme. Den 15 september 1990 började sändningarna över Tele X-satelliten. Premiärsändningen hade tekniska problem och dagen efter skrev Expressen: Lägg ned TV 4 - Om det inte blir bättre än premiären! De egenproducerade dramaserierna Nordsjön och Rosenholm fick skoningslös kritik.

Till hösten 1991 skulle regeringen ge koncession åt en reklamfinansierad TV-kanal att sända över marknätet. TV-kanalen skulle få sända till 1 februari 2006. Det kom in 30 ansökningar, varav 20 var ifyllda på ett formulär som Expressen hade publicerat.

Nu hade man två (2) huvudkonkurrenterna var TV 4 (Nordisk Television.AB) och TV 3 (Kinnevik med Jan H. Stenbeck i spetsen). För att få koncessionen fanns krav på lokal spridning av produktionen och att det fanns en bred krets av ägare.

Den 11 september 1991 meddelade bror duktig till kulturminister Bengt Göransson, att TV 3 skulle tilldelas koncessionen, vilket blev en stor lycka för Herr Jan H. Stenbeck, som föll i tårar på ett bevis på gott etableringsverksamhet, vilket inte fått så mycket beröm när allt går omkring i ett par skor. Att regeringen skulle fatta det formella beslutet dagen efter gjorde inget. Det var valkampanj och moderaternas partiledare Carl Bildt gick ut och sa att en borgerlig regering skulle riva upp beslutet. Bror duktig till kulturminister Bengt Göransson tog då tillbaka sitt uttalande samma kväll, med sur mungipa.

Kinnevik gjorde då upp med Nordisk Television.AB. Mot att man drog tillbaka sin ansökan gick man in som 30-procentig ägare av Nordisk Television.AB. Dessutom bildades ett bolag, Airtime, som skulle sköta försäljningen av reklam i både TV 3 och TV 4 och där Kinnevik ägde 55 %. På så vis kunde man få kontroll över det bolag som sålde 90 % av den svenska TV-reklamen.

TV 4 sade i juli 1993 upp avtalet vad gäller Airtime och byggde upp en egen försäljningsorganisation, något som ledde till flera års juridiska strider mellan Kinnevik och resten av TV 4:s ägare. Parterna förlikades hösten 2002 när Kinneviks ägare Jan H. Stenbeck avled, Jan H. Stenbeck avled inte för att han förlorade utan av andra skäl.

Efter förhandlingarna fick också de två busiga pojkarna Ingemar Leijonborg och Gunnar Bergvall, lämna sitt företag med svansen mellan benen. De som lade grunden till en vision och idé.

Den 2 mars 1992 började man sända i marknätet och nådde då 65 % av tittarna. Under hösten 1992 pekade siffrorna åt rätt håll. Sedan, levde TV-kanalen ut sina värsta lustar, nu började Bonniers dominerade smått sugande på ramarna och ville hänga med på ett hörn i verksamheten med nappar och klor. Nu blev cirkusen en alldaglig såpa i svensk media politik och värsta långfilmen i detta rullas upp på näthinnan. Hur det slutar, vet ingen…

Att sedan publiken började titta på program som Fångarna på fortet med Gunde Svan fladdrande som legitimerad lekledare, allas vår byfåne till original Bingolotto med Bengt ”Loket” Olsson som kramar och tuffar om alla pensionärer med sin barm, Kär och galen där Lotta Engberg sjungit sig hes på giftermål (Jämfört med Linda de Mol med sitt Traumhochzeit), Tur i kärlek med Agneta Sjödin och Adam Alsing förlovade par i TV-rutan, Jeopardy med Magnus Härenstam som vrider ut och in på svaret som sedan ger frågan och Förlåt mig Agneta Asklöf, som tidigare valsat i Radio Stockholm en tid.

Under resten av 1990-talet sände man publiksuccéer som Stadskampen med Staffan Ling utan Bengt, fast med Sofia Eriksson, På rymmen där byggarbetaren Martin Timell, blev programvärd med hela svenska folket med sitt barn-face till nyllet av NIVEA:s alla krämer tillsammans med insmetade. Gladiatorerna med Agneta Sjödin, TV-serier som Tre kronor med Christina Schollin, Skilda världar, c/o Segemyhr (1998-2003), En fyra för tre (1996-1997), Heja Björn (2002), Rena rama Rolf (1994-1998), Sikta mot stjärnorna, Sen kväll med Luuk (sedan 1996) och Vem vill bli miljonär? Med Bengt Magnussons häftiga orakade skägg att gömma sig i, samt faktaprogram som Nyhetsmorgon (sedan 1992), Kalla fakta (sedan 1991), Svart eller vitt (1994-1997) och Diskus.

Nyheterna har alltid varit kanalens trygghet. Försöket konkurrera med Rapport blev dock inte långlivat.

Våren 2002 sändes satirprogrammet Ursäkta röran som blev anmäld till Granskningsnämnden för Radio och TV efter att ha sänt en intervju med Robinson-deltagaren Emma Andersson där man drev med hennes okunskap om nazistiska begrepp. Kritiken ledde till att programmet så småningom lades ned.

TV 4:s verkställande direktörer:

  1. Ingemar Leijonborg
  2. Björn Unger (?-1991)
  3. Claes Thorsson (1991-92)
  4. Björn Nordstrand (1992-1994)
  5. Christer Forsström (1994-?)
  6. Lars Weiss (?-?)
  7. Jan Scherman (?-?)

Aktie fördelning 23 december 2004:

Historiska milstolpar: